En novembersöndag som började i strålande solsken för att sedan sakta glida över till gråmulen himmel, beger jag mig ut på elcykel på eftermiddagen för att inhandla apelsiner och Aftonbladet. Just det här med apelsiner är en historia för sig. Man måste välja affär med omsorg när det gäller att hitta rätt typ av dessa solmogna frukter. Alla affärer har apelsiner. Alla affärer har inte bra apelsiner.
Sedan kan man inte bara köpa apelsiner hur som helst. Man måste känna på dessa citrusfrukter. Just lystern i skalen och hur fasta dessa guldklimpar känns i handen är avgörande för kvalitén. När väl detta var gjort i affären av mig, var det bara att bege sig mot tidningsstället och sedan skulle jag vara färdig.
Precis framför mig där stod det en äldre man. Han suckade och frustade när han skulle ta sin tidning. Tidningsstället var i oordning, och några tidningar trillade till och med ned på det vita affärsgolvet när han skulle ta den han tänkte köpa. Mannen påkallade ett butiksbiträde för att förklara att ”så här kan det inte se ut”. Mannen var trevlig i tonen och jag blev imponerad över att han faktiskt tog sig den här tiden. Även om det betydde att jag fick vänta. Det var inga andra kunder i butiken och snart var alla tre som arbetade denna dag där för att ta del av samtalet. Likt en sketch kliade sig en medarbetare i huvudet, då denne funderade på vad man skulle göra åt det här. Men personalen sa sig uppskatta synpunkterna trots att lösningen inte var i sikte. Man berättade att så här brukar det inte se ut.
Vi såg alla att det var rörigt i tidningsstället. Mannen fortsatte ingående förklara varför det var viktigt att varje tidning var på sin plats så man lätt kunde ta den man ville ha. Efter en stund säger ett av butiksbiträdena det förlösande:
”Ja, du har rätt. Jag ska prata med chefen om detta.”
Mannen blev nöjd och tackade, för att sedan gå och betala sina varor. Och personalen gick lugnt tillbaka till sina andra sysslor.
Denna fantastiska övertro till chefen är fascinerande i vårt samhälle! Både hos mannen och personalen. Jag vet att jag på sätt och vis är ”part i målet” här (eftersom jag är chef). Men tidningsstället hade kanske kunnat sorteras upp där och då – på mindre än en minut? Nu antar jag att chefen får detta på sitt bord i morgon. Tänk om denne förstår att personal som tänker själva och agerar, är viktigare än att beslutskedjan alltid följs till punkt och pricka? Annars är det möjligt att det behövs en rutin. Att någon medarbetare behöver ett förtydligat eller utökat uppdrag. Kanske en handlingsplan? Säkert åtminstone ett möte. Men problemet med det röriga tidningsstället verkade ändå förbli olöst. Åtminstone denna söndag…
pedagogiskchef 