Vad är tillit?

Att definiera ordet är en bra startpunkt i Tillitsresan som startat här i Borås Stad. Överlag så är det lätt så att man slänger sig med ord och uttryck som kan betyda olika för olika personer. Är exempelvis tillit detsamma som förtroende för dig? Förtroende är för mig ett val: du kan välja vem du känner förtroende för. Tillit är mer en attityd som skapas inom dig till andra eller världen i stort. Tillit får självklart olika betydelser i olika sammanhang. Om innebörden av detta ord har många filosofer och experter funderat. Så se inte mina tankar här som facit. Det är min tolkning.

Vad får tillit för betydelse i Tillitsresan? Det är får vi se allt eftersom. Att det ska leda till något och vad, är är självklart (se mitt tidigare inlägg ). För oss som gillar ord så kan man också fundera vilka associationer man får till ordet ”resa”. För mig är en resa något man gör ibland, men som sedan slutar hemmavid igen. Den här resan vill vi ska föra oss framåt, och inte tillbaka till dit vi tidigare befann oss! Tillitsfärden kanske hade varit ett mer passande ord?

I mångt och mycket så fungerar tillit på det personliga planet att vi brukar få tillit till de människor som vi känner litar på oss. Vad är det konkret som gör att någon litar på dig? Framför allt så är det tre saker som kan var avgörande. Dessa kan vi tänka på och påverka själva.

Först är det att man tror att personen faktiskt kan göra det som den säger sig kunna. Personen har rätt förutsättningar för det som den är satt på eller säger sig kunna göra.

Det andra är att personen verkar trovärdig. Att personen faktiskt lever och agerar utifrån det som den säger. Samt inte ändrar sig beroende på sammanhang, lust eller påtryckning. Detta är  autenticitet. Fast det betyder också att om man agerar klandervärdigt, så ändrar man sig och tar ansvar för sina handlingar.

Viktigast är ändå om personen på ett ärligt och genuint sätt verkar bry sig om dig! Betyder inte att man gör som den andre helst vill. Utan att det finns ett äkta engagemang för att det här ska bli så bra som möjligt.

Uppfyller du ovanstående tre kriterier så är du förmodligen en person som andra känner förtroende för. Om alla inom en organisation är personer som inger förtroende så borde rimligtvis tilliten för och inom organisationen vara god. Även om tillit och förtroende är likartade ord som ändå skiljer sig åt, så kan man genom att skapa förtroende också öka tilliten.

Att känna tillit gör att skeenden kan kännas mer förutsägbara trots att vi lever i en oförutsägbar värld. Det i sin tur gör att stress och känslan av osäkerhet minskar. Men självklart är det mer än tre ovan nämna faktorer som har betydelse. Ska vi i yrkesrollen känna tillit till varandra så måste vi också tänka på saker som hur vi informerar samt hur information kan uppfattas på olika nivåer. Vi måste kunna förklara våra handlingar och beslut. Ta oss tid att aktivt lyssna på varandra. Samt kunna ge både uppskattning och utvecklande kritik till exempel.

Brist på tillit inom organisationen begränsar våra handlingar. Vi blir mer rädda för att göra fel, än vi blir intresserade av att göra rätt. Brist på tillit till organisationen skapar irritation och problem. Tillit behöver vara ett flöde som går fram och tillbaka genom hela styrkedjan. Från politiker via tjänstemän till medarbetare och slutligen till de som vi är till för. Och åt andra hållet också. Tillit är passande nog en palindrom. Det fungerar åt båda hållen.

(Detta inlägg är del 2 utav 4. Nästa del: ”Vad är tillitsbaserat ledarskap för mig?” kommer snart)
Annonser

Tillitsresan i Borås Stad

I våras bestämdes det att påbörja tillitsresan här i Borås. För mig som har arbetat i staden på olika sätt i över 25 år kändes detta otroligt inspirerande! Under åren har jag sett olika projekt/koncept födas för att sedan tyna bort och slutligen glömmas bort. Men det här skiljer sig från de andra! Framför allt för att det inte är en slogan, utan en filosofi som Borås Stad vill ska prägla all vår verksamhet under lång tid framöver. Tillit finns självklart inom våra verksamheter redan nu, så jag ska försöka att förklara själva innebörden av tillitsresan. Först börjar jag dock med att förklara mitt eget intresse.

Jag anmälde mig tidigt som intresserad av detta arbete, och kan kalla mig Tillitsambassadör! Den titeln borde vi alla som arbetar i Borås egentligen använda oss av. Mitt engagemang bygger på att jag känner mig kallad, inte för att jag är utvald. Varför är jag då så lockad av detta? För det första är det något som jag hoppas att andra känner att mitt eget ledarskap är baserat på! Men framför allt för att jag ser att det kommer att öka vårt fokus på kärnan i vårt uppdrag: arbetet med att ge våra samhällsmedborgare och invånare högsta kvalitet på den verksamhet vi utför!

En av de viktigaste startpunkterna är att sätta sig in i vad ordet tillit egentligen betyder i det här sammanhanget. Detta är något som vi i alla delar av vår verksamhet behöver göra! När vi pratar om olika ord så är definitionen relevant så att vi menar samma sak. Därför anser jag vi måste börja samtala i våra olika arbetslag.

Tillitsbaserad styrning innebär förenklat att vi minskar på detaljstyrning som egentligen inte tjänar något syfte. Det betyder inte att vi slutar mäta, kontrollera och utvärdera. Men när vi väl gör just dessa aktiviteter ska det verkligen syfta till att göra oss eller verksamheten bättre. Det vill säga att vi använder tid och resurser klokare. Den här typen av ”kontroll” och styrning är de flesta av oss faktiskt väldigt bekväma med. Därför att alla som arbetar och trivs med sitt yrke, vill göra skillnad och utvecklas. Men vi vill se att tiden vi investerar leder oss framåt!

Hur kan detta se ut rent praktiskt? För mig som varit i skolans värld och arbetat med auskultation, formativ bedömning och systemteori ser jag många möjligheter som alla verksamheter skulle kunna vara betjänta av att titta närmare på.

Tillit ökar kraven på oss som arbetar inom den offentliga verksamheten att utveckla oss själva och ligga i framkant inom våra respektive områden. Men det gör framför allt kraven mer relevanta och begripliga. Däri ligger en stor skillnad. Meningsfulla krav minskar stress, inte ökar den.

När vi har tillit till varandra inom en organisation kan vi på allvar börja att samarbeta och på så sätt nå ännu större utvecklingsmöjligheter, framför allt för de människor som vi är till för! Tillit betyder att man litar på någon, trots att man inte kan bestämma eller kontrollera att andra göra exakt som man vill. Det vill säga att jag litar på andras förmåga och intentioner. Och andra människor litar på mig. Det förutsätter ett öppet klimat och en ärlighet. Att man vågar erkänna att man inte kan alla saker eller har totalkoll, utan kan behöva hjälp. Samt att man kan ge och hantera feedback på ett bra sätt.

De största farhågorna är att någon kanske tycker att detta känns flummigt. Och att det inte ”händer något” och att det här bara upplevs som ett modeord eller retorisk kosmetika från arbetsgivaren. Många tycker kanske också att de redan är tillitsbaserade. Men utan att tänka, reflektera och arbeta med mening och innebörd så riskerar vi att inte få det fantastiska utfall som jag tror är möjligt. Och det vore inte bra. Så där ska vi inte hamna. Det är allas ansvar att ta vara på den här möjligheten!

Där har ni mitt motiv till denna text och engagemang! Jag vill uppmärksamma tillitsresan. För jag tror på detta! Samtal fortsätter här under hösten. Är det något du undrar så får du gärna höra av dig!

(Detta inlägg är del 1 utav 4. Nästa del: Vad är tillit?)

 

Skolflytten som inte blev av – utan blev en skolstängning istället

I oktober 2018 började jag på Björkängsgymnasiet som rektor. Fem månader tidigare hade det bestämts att flytta verksamheten till helt nya lokaler som inom ett år skulle stå helt färdigställda. Åtta månader efter att jag hade börjat kom beskedet att skolan stänger istället för att flytta. Man kan lugnt säga att min tid på skolan inte blev som jag tänkt mig den. Men den som väntar sig att läsa om syndabockar eller andra felaktigheter kan sluta läsa nu. Det som skett under året har sina logiska förklaringar, och det finns ingen enskild person som kan klandras för detta utfall. Ingen skugga ska falla på varken personal, förvaltning eller politiker. Att beslutet kom drastiskt, dagen efter skolavslutning, är oerhört beklagligt. Men även där finns det förklaringar.

I filmen ”The Perfect Storm” (från år 2000, med Mark Wahlberg och George Clooney) berättas historien utifrån perspektivet att flera mindre stormar råkar sammanfalla och bilda den perfekta stormen. Och lite så var det här också. Under sista skolveckan i juni uppenbarade sig plötsligt flertalet stora problem på horisonten. Tillsammans bildade dessa fullständigt orimliga förutsättningar för skolan till höstens skolstart. 

Den drastiska lösningen blev att lägga ner skolan och se till att elever och personal nu sprids på övriga gymnasieskolor i Borås Stad redan med start i augusti. Om man bortser från den oerhört snabba processen (som är ledsam, men ändå fullständigt självklar) och att beslut kom dagen efter skolavslutning så kommer detta ändå medföra en stor vinst för alla i Borås. Speciellt våra elever. En segregerad skolmiljö upplöses och en våg av flexibel och oerhört kompetent personal kommer att berika övriga gymnasieskolor i Borås.

Björkängsgymnasiet var inte Titanic. Utan mer en stolt pansarkryssare som gått på flertalet minor under åren och där hårt prövad personal i en, dramatisk och känslosam förvisso, räddningsaktion slapp följa med skeppet ner mot botten. För mig som rektor låg jag givetvis före personalen i processen. Men det var enbart med dagar. Så det här har varit en resa där intrycken behöver sjunka in, även för mig.

2014 blev jag rektor på en grundskola som ett år senare skulle flytta in i en helt nybyggd skola. Den resan var betydligt mer framgångsrik. Att faktiskt ha fått vara med om en lyckad skolflytt och sedan en misslyckad, ger mig oerhört viktiga lärdomar. Det är få som får vara med på en sådan resa i yrkeslivet, som det faktiskt är att flytta en skolverksamhet till nybyggda lokaler. Jag har fått vara med på två sådana. Och kan nu ägna del av sommaren till att att tänka och fundera på skillnaderna dessa två resor emellan. Något som är relevant, ovärderligt och viktigt. 

En hel del insikter har jag redan. Och fler lärdomar finns absolut att dra här. Några veckor har nu gått sedan beskedet kom. Nu är saknad efter skickliga ledningsgruppskollegor och gymnasiechef, samt fantastisk personal störst. Men det finns också en stor tillförsikt och nyfikenhet inför hösten. Då kommer jag att vara rektor för IM på Viskastrand samt en AST-enhet. En mycket mer erfaren av gymnasievärlden och förhoppningsvis skickligare sådan än vad jag var för 8 månader sedan.

Last night in Borås

En bild säger mer än tusen ord. Vet inte riktigt om det stämmer. Ge mig tusen ord så kan jag förmedla mer än vad jag kan med en bild. Men en bild har stor betydelse. Ingen tvekan om det. Det kan också funderas över vad som är verklighet. Den verklighet som avbildas eller själva bilden?

Personligen fascineras jag utav bilder. För mig är det att fånga ett ögonblick i tiden. Tid som är så flyktigt och förgängligt. Skriftspråket gav mänskligheten större möjligheter att förmedla vishet och kunskap på ett mer exakt sätt över generationer, än det talande språket. Men med bilden kan vi låsa fast en specifik stund i evigheten. Det vill säga verkligen beröra en stund eller situation

Som allt annat så kan man med bilder vara beroende av såväl kontext som insikt i samtid för att verkligen förstå bildens storhet. Lars Tunbjörk var exempelvis en fotograf som med stor skicklighet fångade såväl ögonblick som samtid! Det sägs för övrigt att man som vuxen behöver ett ordförråd på minst 50 000 ord för att klara sitt vardagliga liv. Just där befinner sig inte alla elever som går på Språkintroduktion på Björkängsgymnasiet –  än.

Men för ett tag sedan startade våra lärare på skolan (Sofia Rudäng, Bengt Fröjdlund, Helén Palm och Helena Larsson m.fl.) ett arbete som tog sin början i Donald Trumps kända uttalande: ”last night in Sweden”. Genom att låta alla elever fundera, ta kort, välja ut och motivera såväl skriftligt som muntligt sina val av bilder som för eleverna representerade ”last Night in Borås”. Ett suveränt arbete som också var ämnesövergripande!

Idag hade vi invigning av utställningen som blev avslutningen på arbetet. Önskar jag kunnat visa mer bilder i detta inlägg från denna invigning. Glädjen och stoltheten hos eleverna var stor. Jag fick äran, och det var verkligen en ära, att invigningstala. Efter utställningen så gick vi till aulan där alla hade muntliga presentationer av sina bildval inför övriga elever. Vi lyckades också få dit Borås tidning. Att sprida allt det goda som sker hos oss är viktigt! Kände mig otroligt uppfylld efteråt, och därav också inspirationen att skriva detta inlägg. För att just sprida det positiva som jag fick uppleva idag!

Vi har fantastiska elever! Med en större livserfarenhet (tyvärr ibland, då den kan vara väldigt arbetsam för berörda) än vad många andra elever har. Idag fick våra elever en möjlighet att kommunicera något som faktiskt var värt mer än tusen ord. Och en möjlighet att visa sin stora kompetens och kunnande!

thumbnail-3

 

Vad vill rektorer helst se när det rekryteras lärare? Och vad vill jag se?

Nyligen skrev tidningen Skolvärlden om en undersökning. (Jonsson 2019) Förmodligen inte en alltför vetenskaplig sådan, men där en söktjänst listat egenskaper som efterfrågats i ca 2000 platsannonser för olika typer av lärare. Top 5 såg ut enligt följande:

1. Lärarlegitimation 48,3 %

2. Pedagogisk 27,6 %

3. Flexibel 25,5 %

4. Positiv 25,1 %

5. Samarbetsvillig 24,3 %

Att lärarlegitimation kommer högst är föga förvånande även om det kanske inte riktigt är en egenskap, eller hur? Och att man förtydligar att man förväntar sig att sökande är pedagogiska känns också som bortkastat platsannonsutrymme. Lite som att söka en kock och skriva att den ska syssla med att laga mat. Överlag så är det många trevliga ord på listan. Som förmodligen får möjlighet att exemplifieras och ges innebörd vid ett eventuellt intervjutillfälle.

Det intressanta kommer när man börjar titta på platser 10-15 på denna lista:

10. Lyhörd 13,4 %

11. Strukturerad 11,4 %

12. Social 9,6 %

13. Inspirerande 8,3 %

14. Ledarskap 7,9 %

15. Tredje språk 7,3 %

Först på 14:e plats kommer ledarskap. Det finner jag anmärkningsvärt. För mig är ledarskapet bland det mest avgörande i ett klassrum. Jag har under åren rekryterat både outbildade och olegitimerade lärare vid några tillfällen, som så många andra rektorer. Och det har varit väldigt framgångsrika sådana måste jag säga. Och skälet är att dessa haft ett ledarskap som jag trott skulle kunna fungera. Vilket det sedan också gjort! En lärare kan vara kunnig i ett ämne eller allmänt välutbildad, men får denne inte klassrummet att fungera så är det (tyvärr) inte värt mycket i dagens slimmade skolorganisationer. 

2017 presenterades en artikel om en norsk undersökning  (Engström 2017) som tog fasta på tre faktorer för ett gott klassrumsledarskap. Grovt förenklat var dessa:

  • förmågan att skapa ett positivt klassrumsklimat.
  • organisera så dåligt beteende hanteras och eleverna lär sig så mycket som möjligt.
  • skapa utrymme för diskussioner där elevernas tänkande utvecklas.

Och så kan det vara. Ledarskap är ett ord som kan innefatta mycket. Och besitter man exempelvis övriga egenskaper på listan ovan, så har man säkerligen också ett tydligt ledarskap. Mitt inlägg här bör inte heller betraktas som en åsikt att det saknas gott ledarskap hos pedagoger. Tvärtom. Det är inte detta som är skolans största utmaning just nu. Ledarskapet är för övrigt något som jag själv brottas med att försöka utveckla hos mig hela tiden. Även om det ibland blir ett steg bakåt och två steg framåt. Förhoppningsvis iallafall. Det där får andra bedöma.

För mig handlar ledarskap om att man vet vad man ska göra och att man har en tydlig tanke på hur man ska göra det. Och det är väldigt värdefullt. Väl värt att fokusera mer på när det rekryteras till skolor!

Jonsson, A. (2019). ”15 egenskaper arbetsgivarna vill se hos sina lärare” https://skolvarlden.se/artiklar/15-egenskaper-arbetsgivarna-vill-se-hos-sina-larare [2019-03-05]

Engström, U. (2017). ”Skolforskare: Utveckla elevernas förmåga att tänka” https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/skolforskare-det-handlar-om-att-utveckla-elevernas-formaga-att-tanka [2017-09-03]

 

Träna på det som är svårt!

Fortsätter min färd genom triviala vardagsbetraktelser där några fastnar i tangentnedslagen med en längtan att berätta något lagom insiktsfullt. Jag har tidigare förkunnat att löpning ger mig stor behållning nu på senare år. Främst för välbefinnande och mående. 

Häromdagen sa en bekant att ”nu går det ju inte att springa. Det är för kallt, men framförallt för halt och knaggligt”. Kylan upplever jag som skön och svalkande för en svettig och varm kropp i rörelse. Men underlaget är ändå tillräckligt besvärligt för att riskera att bli en acceptabel ursäkt att undvika vardagsmotion. Även för mig. Om jag inte vetat hur skönt det känns efteråt det vill säga.

Samtidigt är det extra värdefullt att springa nu, då jag inte kan löpa på exakt samma sätt som på barmark. Utan måste vara beredd på att parera underlagets oberäknelighet. Nu tränar jag även balansen bättre samtidigt som jag springer.

Tror inte vi ska undvika svårigheter. Det som är svårt och som man vet att man ändå kommer att möta i någon form, vinner man på att träna. Givetvis riskerar du att falla. Men om vi hela tiden undviker det komplicerade så blir vi aldrig bättre på det heller. Så fungerar det på alla områden i livet.

Utmaningen ligger förmodligen i det som psykologen Edward Thorndike studerade och funderade kring i principen ”law of effect” för över hundra år sedan; ett felsteg gör att vi människor riskerar bortse från tusen framgångsrika steg (fri tolkning av mig).

Vår gemensamma folkhälsa skulle iallafall bli bättre om vi rörde oss mera än vad vi gör. Och inte låter svårigheter stå i vägen för oss. Med detta menar jag inte att Elsa, 84 år, ska ut och åka störtlopp. Men för gemene hen så borde varierande väderförhållande inte hindra oss i vardagen. Utan istället motivera oss!

GjrLRVCZ.jpg-large

Att ha en beredskap för det som kan ske

Vet inte om det är förskolläraren eller skolledaren i mig, som får mig att hela tiden tänka kring möjliga scenarion som kan inträffa. Menar inte att jag oroar mig. Tvärtom. Mer att jag är beredd på olika eventualiteter. Som förskollärare finns till exempel hela tiden mantrat: ”Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder” närvarande. Och som chef vet man att man behöver ha åtminstone en mental beredskap för att saker och ting inte blir som man har tänkt sig. Kanske är det inga av yrkesrollerna ovan som spelar in utan kort och gott bara erfarenhet? Att sedan ta lärdom av tidigare erfarenheter är också av stor vikt.

Nu har exempelvis den vackra och härliga snön kommit på allvar. Den ligger decimeterdjup överallt här i trakterna. Imorse när jag gick till jobbet var jag extra nöjd. För tidigare erfarenheter av att gå med lågskor och sedan lida av snöblöta strumpor resten av arbetsdagen, gjorde att jag förra året skaffade överdrag till skorna. Det är inte snyggt. Men det är praktiskt. Och jag visste att det skulle komma en dag då jag var glad att jag ordnat dessa. Idag kom den! 

Att med jämna rum planera för olika möjligheter/risker gör att man får en avslappnad känsla och kan känna en trygghet i en värld som annars är ganska oförutsägbar. Det gäller både i det privata och i yrkeslivet, även om det ibland är svårt förstås. Att lära av tidigare misstag är viktigt. Inte att vara rädd för att göra dom. För som George Bernard Shaw lär ha sagt:

”Success does not consist in never making mistakes but in never making the same one a second time”

xpl_lqls