Borås Stad har flera intressanta interna utbildningar. En av dessa hade jag förmånen att delta på idag; ”Från krångelspråk till klarspråk”. Den syftade till att utveckla hur vi utrycker oss tydligt så att möjligheten att mottagaren faktiskt förstår vad det är som den läser. Det språk som vi vanligtvis använder oss utav i yrket riskerar ibland att skapa förvirring och helt få läsaren att tappa intresset för texten. Att vi dessutom har en språklag som faktiskt tvingar oss att tänka på detta gör dagens utbildning ännu mer relevant. Varför kommunicera överhuvudtaget om vi inte anstränger oss för att budskapet ska nå fram?
Förstår att det som jag skriver här kan läsas utifrån funderingen om exempelvis denna text är tillräckligt tydlig. Ska då vara den förste som erkänner att jag fortfarande säkert har en del att lära. Jag gillar själv att använda ett målande språk och tänkte förmodligen tidigare att ju mer jag skapar förståelse inledningsvis i texten, desto tydligare blir sedan mitt huvudbudskap. Men så är icke fallet. Det viktigaste behöver komma först i texten. Givetvis innehöll kursen mer än bara övningar kring detta.
Att ta sig tid och fundera över de texter vi producerar är viktigt. Att under en dag kunna göra detta känns som en stor lyx, men också en viktig del för mig att utveckla mitt ledarskap. En avslutande reflektion kring utbildningstillfället idag var också att jag var ensam man som deltog. Kursledare bekräftade att så brukar det se ut. Min fördomsfulla slutsats blir att män har en förmåga att överskatta sina kunskaper inom skriftlig kommunikation och inte tro sig behöva utveckla detta ytterligare. Om denna slutsats är sann eller ej ska jag dock låta vara osagd.
